2010-11-24
Atlanten, position 22-45N, 18-13V (Utanför Västra Sahara)
Vaknade på morgonen av mig själv! Det innebar att parasailorn säkert hängde som den skulle. Skönt då kan jag gå upp och ta en kaffe i sittbrunnen och en cigg. Något klämtade till! Jag har ju slutat att röka (!) .. och har inga cigg ... och har ännu ej hitta någon tobakskiosk ... inte ens på sjökorten!
Ok. Det få bli kaffe och så får cigaretten vänta lite. Denna kväll skall jag smyga upp på Västra Saharas strand och köp en ... nja ... ett par cigaretter ... jag menar askar .... nej, jag menar limpor. Nej, skall köpa mycket mer, Bengt och Louise har lärt mig att det blir bara dyrare ju längre västerut man kommer och cigaretter är lätta (tynger ej ned båten), har lång hållbarhet, bra att trade med. Ja de uppfyller faktiskt all villkor för att vara en bra vara att ha med sig! (Varför hade jag inte tänkt på det innan?) Jag skall fylla de utrymmen, som fortfarande trots idogt handlande faktiskt fortfarande är tomma! Någon liten klocka klämtade och någon tomte på loftet försökte påtala att cigaretter inte var bra, varken för en själv eller andra! Men jag ville inte lyssna!
Det blev frukost i sittbrunnen. Vi gled sakta fram och solen värmde skönt. Det var precis då, som vinden lade av. Ja, slutade att blåsa helt, inte ens en liten vindpust. Vad skulle jag göra? Vi skulle ju segla ca 3 000 sjömil, då finns det inte tid till att ligga här och guppa!:). Vinden kommer snart ... ja men tänk om den inte gör det ... jo det gör den ... Jag startade motorn, man får använda motor, men får strafftillägg, och ingen vet hur mycket straff det blir, då man tydligen håller detta mycket hemligt och beroende på en mängd faktorer som fastställs efter seglingarna så kommer man fram till hur stort detta strafftillägg skall vara för var och en. Låter detta invecklat så är det precis så det är!
Inte en krusning på vattenytan så vi fortsatte att segla med järngenuan. Vi närmade oss Big Spirit, en av de stora båtarna som deltog i Racing klassen, De får till skillnad från oss andra ej använda motorn. Om de skulle starta motorn anses de brutit tävlingen.
Vi ropade upp dom på VHF’en och frågade om det var något de behövde, men det var det inte. Då jag frågade om öl, ändrades deras svar genast till att de älskade öl. Med tanke på en kappseglingsbåts jakt på att få ner vikten, trodde jag knappast att deras förråd var så stort och med dessa vindar så kunde de dröja länge innan de kunde besöka en ölbar i Santa Lucia. Vi körde därför upp jämsides med dem och lämpade över en kasse med öl. Kan lova att det uppskattades!
Kl 17:00 hade vinden ökat så vi kunde återigen börja segla. På SSB hörde vi att det var flera båtar som använt motorn under dagen. Vinden ökade stadigt och snart kunde vi segla fram i drygt 8 knop! Härligt!
På kvällen blev det hamburgare med öl. Snart steg månen upp och det var en riktigt varm natt, där man kunde sitta i bara shorts och njuta av månskenet och stjärnorna ackompanjerade av klucket från vågorna då de slog mot skrovet.
Vi körde 3 timmars vakter dygnet runt, vilket innebar någon hade vakten 18 – 21, 21 – 24, 24 – 3 och 3 – 6 och sedan fortsatte vi likadant på dagen. Den som hade kommande vakt var 2:e vakt om någon hjälp skulle behövas.
När det var min vakt ändrade jag kurs för att komma närmare stranden, men det var som om Lena hade en inbyggd kompass. Efter en kvart kom hon upp och undrade om vi inte var ur kurs! Så något slokörad fick jag erkänna att vi var ur kurs. Det var bara att korrigera kursen och inse att komma när Västra Saharas strand skulle inte vara möjlig så länge Lena var ombord! Och lämpa henne över bord tyckte jag var lite väl drastiskt, så det var bara att fundera ut nya sätt. Skulle ju kunna trade med en annan båt(?) – en flaska whiskey mot ett par askar cigaretter? Jag kunde närma mig en båt, lämpa över en tamp med en plastkasse och en flaska whiskey i en plastkassen. Sedan få tillbaka tampen, nu med ett antal cigaretter i plastkassen. Får bara inte glömma att skicka med ett vattentät box, där de kan lägga cigaretterna i. Fantastiskt fin ide och mycket enklare än det tänkta standhugget i Marocco! Här skulle jag tom slippa att bli våt! Gällde bara att hitta en båt med rökare. Det är inte så många nu för tiden! Lukta sig till dom kan man ju kanske om man kommer lite närmare dom, det skulle ju vara förargligt att fråga någon som inte röker, de har ju ingen förståelse för oss rökare! Där var en mindre båt framme. Startar motorn för att hinna ikapp dom på mitt pass. Sakta närmare jag den vita segelbåten. 200 meter … 100 meter … 50 meter … DÅ hör jag på VHF klart och tydligt: ”Amelit you are to close to us! Please keep at least 200 meters!” Lena kommer upp och undrar om jag somnat på vakten! Jag hummar lite och styr bort från båten. Jag skulle stängt av AIS’en så hade de inte kunnat ropa upp mig med namn, men nu var det så dags. Jag måste tänka ut något nytt sätt, det fick bli nattens uppgift.
Vi hade varit ute i över 3 dygn och allt kändes bra, (frånsett cigarett begäret:)). Besättningen fungerade bra och kaptenen hade inte blivit kastad över bord än, så man kan då konstatera att Amelit är en harmonisk båt så här långt!
Vid pennan Kaj