- Ingen Rock.n Roll
- Inga Guldmakriller
- Inga tobakskiosker
Men jag återkommer till detta senare i berättelsen. Christer kom och väckte mig kl 04:30 och sa att Schackeln öppnat sig. Yrvaken började jag fundera på vem Schakeln var och vad menade han med öppnat sig? Kommit ut ur garderoben eller vad? Hur kunde Christer veta vad Schacklen gjort? Och varför väcka mig? Till saken hör att jag sover mycket gott och tungt på båten och speciellt när det inte gunga mer än idag (trodde att jag låg i hamn när jag vaknade)!
Så småningom så vaknade jag upp och insåg att det Christer försökte säga var att lovarts schackel hade öppnat sig och att 200 kvm parasailor flaxade och flög därute. Kvickt i shortsen och upp på däck. Parasailorn fångades snabbt in i ”strumpan”. Nu var frågan – hade den snott sig kring sig själv i strumpan? Mest troligt, men vi kunde ju göra ett försök att hissa den försiktigt. Tji fick vi – halvvägs upp satt den fast. Varken upp eller ned gick det. Vi kallade upp Lena också och efter ett drygt arbete var parasailorn nere på däck och stuvades snabbt undan. När det blev dagsljus skulle vi få packa om den och se till att den ej var snodd. Tills vidare fick vi hissa gennackern för att inte förlora så mycket fart.
Någon timme senare hade det ljusnat och det var dags att packa om parasailorn och hissa den. Vi tog ned seglet i cockpiten och salongen. 200 kvm segel är mycket och det fyllde en stor del av salongen. Att sedan snurra upp den utan att själv bli insnurrad tog lite tid, men efter 2 timmar var parasailorn hissad och ordningen återställd.
Segling flöt på bra och vi loggade omkring 7 knop i snitt. Hela dagen hade vi stabila vindar och en klarblå himmel. Havet låg nästan som en spegel, våghöjden var mindre än 0,5 meter. Vi fiskade men utan framgång.
Jag hade lovat många att sluta röka i samband med att jag seglade över Atlanten (det är ett bra sätt att sätta press på sig själv). Det innebar att på kvällen innan dagen ”K” som i Karibien så rökte jag min sista cigarett och jag hade inga paket med mig. Jag hade tänkt att det kunde vara ett effektivt sätt att sluta. Min besättning var dock lite, för att inte säga mycket orolig, hur mitt humör skulle vara då jag inte hade några cigaretter.
Nu till vad jag påstod i början! - Inte alls vad jag hade väntat mig
Ingen Rock’n Roll.
I alla berättelser jag läst, har det berättats om hur det gungar och svänger åt alla håll, ren Rock’n Rollen! Men inte här inte, det är mjuka rullningar och när man vaknar tror man at man ligger i hamn. Jag skall dock ej klaga, det är rätt bekvämt, bara vinden står sig så att vi kan göra runt 6 – 7 knop, men det är inte vad jag väntat mig!
Inga Guldmakriller.
Alla som seglat över Atlanten har berättat om hur många guldmakriller de fångat. Inte nog med det, de har varit stora och vägt minst 10 kg. Vi har inte en fått en ynka flygfisk på däcket! Ok det är några dagar kvar, men kan det vara så att vi inte skall få äta nyfångad fisk på vägen över? Ok skall inte klaga än, men det är inte vad jag väntat mig, jag trodde formligen guldmakrillerna skulle stå på rad för att få bli uppdragna!
Inga tobakskiosker
När man skall sluta röka är det lätt att vara tuff, men så kommer den dagen när man inte har några cigaretter och begäret sätter in. Då är man inte så tuff. Jag började morgon med att gå igenom alla byxor och jackor i hopp om att det skulle finnas en cigarett kvar, eller i alla fall en fimp. Det gällde att göra det diskret, så besättningen inte märkte det. Jag hade gjort ett bra jobb innan, så det fanns inte ens tobakssmulor så jag skulle kunna rulla en cigarett med hjälp av lite gammalt tidningspapper! Begäret satte in igen! Efter att de senaste timmarna förgäves spanat längs horisonten efter en flyttande tobakskiosk - det måste väl finnas (?!), men de verkar inte utsatta på sjökortet. Då kom jag att tänka på, att när jag hade varit i Marocko, så fanns det många tobakssäljare som gick omkring överallt och sålde lösa cigaretter. Det måste ju finnas massor med tobakssäljare längs Västra Saharas kust! Det gällde bara att stryka kusten och så kunde jag ju kasta ankar på min vakt och ta en simtur in till stranden och leta rätt på en cigarettsäljare. Jag hade vattentäta plastpåsar jag kunde ta cigaretterna i. Det stod väl inget i ARC reglerna om att man inte fick ankra? Om jag gick iland i Marocko skall man ju checka in, men det hade jag ju gjort en gång redan, så det skulle nog gå att prata bort. Lättnaden spred sig, det fanns ju en lösning, om jag inte skulle hitta någon flyttande tobakskiosk! Jag skulle kunna somna in lugnt på kvällen:).
På kvällen serverade Christer kyckling i tomatsås på en risbädd. Efterrätten blev chokladmuffins. Till detta serverades kyld Heinicken!
Seglingen fortsatte att flyta på och parsailorn fick sitta uppe denna natt också.
Vid pennan Kaj