Så var äntligen den stora dagen "K" som i Karibien kommen! Det är idag starten på ARC 2010 över atlanten går! Det är precis 25 år sedan den första starten gick, sedan dess har 80 svenska båtar seglat över. Vi är alltså en ganska liten skara, inte minst med tanke på att norrmännen är representerade med 35 båtar - bara i år!
Efter att legat i Las Palmas Marina i 3 veckor så längtade jag ut på havet. De sista två veckorna hade ägnats åt seminarium, proviantering och festande i nämnd ordning.
Fullärda är vi!
ARC ordnar många bra seminarier, allt från krishantering, första hjälpen, väder, SSB, navigering med sextant och livräddning från båt med helikopter och hur man hoppar i en livflotte.
Fullprovianterade är vi!
På provianteringskursen fick vi lära att man alltid skall ha 50% mer än man beräknat, om seglingen skulle ta längre tid. Så vi handlade för drygt 30 dagar. Detta kalla jag för att storhandla (de flest som säger att de varit och storhandlat – vet ej vad de pratar om:)). När de kom ned med varorna till båten var det säkert 2 kubikmeter. När vi stuvat undan detta, träffade vi Bengt och Louise som sa: ”Att billigare blir det inte! Ju längre västerut desto dyrare”. Och det är ju inte överallt de kör varorna till båten – så det blev en ny storhandling! När de kom med drygt 1,5 kubikmeter varor, tänkte jag: ”Skall vi verkligen få plats med detta?” Jo då det fick plats efter att Louise stuvat om lite, så det blev ytterliggare en storhandling! Nu har jag säkert toalettpapper för resten av livet … eller i alla fall de närmaste åren:) för att inte tala om allt annat jag har.
Full … nej jag menade färdigfestad är vi!
Happy hours har avlöst varandra, däremellan har vi hunnit med välkomstmiddagar, avskedsmiddagar, dubbelhanded middagar, cocktailparty, och två köttmiddagar med Bengt och Louise och andra seglare.
Så nu vill jag bara iväg!
Vi lämnade hamnen vid 11:30 tiden. Ett par från Stockholm, hjälpte oss att få jollen på plats och täckt på däverterna varefter de hjälpte oss att kasta loss. De har precis blivit nyblivna Amel-ägare genom att köpa Bengt och Louise Tinto 3, en SuperMaramu 2000.
Det var tät trafik, när 240 båtar skulle ut genom det smala hamninloppet, men allt förlöpte väl. Vid hamninloppet stod Bengt och Louise tillsammans med Bernt och Majlis. De hade kommit ned för att vinka av oss. Det skall bli spännande att se deras foto!
Starten
Som startbåt var det en fregatt. Inte så vanligt, men så är ARC Rallyt inte något vanligt segling. Jag valde att göra en styrbordsstart, som gav mig rätt till vägg före alla andra som seglade lägre eller för babordshalsar. Starten blev rätt hyfsad och jag var bland de 20 första båtarna. Direkt efter start valde jag att göra ett slag och gå ut från land. Jag hade hört att lite längre söderut, utanför flygplatsen, kunde det blåsa upp kraftigt och ofta med SV vind, varför jag ville gå runt detta. Parasailorn hissades och vi fick en fin gång på Amelit. Vi avancerade sakta och större delen av startfältet fanns bakom oss, de flesta mer väst om oss, men då jag hoppades på bra vindar närmare Kap Verde så ville jag komma ditt så snart som möjligt och valde därför sydlig kurs.
Behaglig segling med överraskning
Mörkret sänkte sig samtidigt som fullmånen steg upp och spred ett härligt ljus över vattnet. Det blåste NO 6 m/s och det var en mycket behaglig segling. Med närmast obefintliga vågor och Parasailorn såg till att det var ett bra tryck i seglen varför vi inte rullade alls. Givetvis skulle jag ha önskat mer vind, men denna segling kommer troligen att präglas av lätta vindar, om väderprognoserna stämmer. Men som sagt, det vet man inte och det är ju en del av tjusningen! Segling var som sagt behaglig, bara sitta och kontrollera och vi någon gång göra en trimning av seglet eller ändra kurs något pga av en vindkantring. Men ljust det oförutsedda är en del av tjusningen och vid 04:30 hände det! Jag lov och sov, då jag väcktes av Christer. Det ena skothornet på parasailorn har lossnat! Kvick upp på däck och samla in 200 kvm segel! Det går dock enkelt med den strumpa vi har, det som inte är lika enkelt att i mörkret se om seglet snott sig. Vi gjorde ett nytt försök att hissa seglet efter att satt fast lovarts skotet. Givetvis hade det snott sig och jag och Christer fick en hel del jobba att få ned seglet och Lena kom upp och hjälpte till. När Parasailorn väl var nere, gällde det att snabbt få upp Gennackern, för att åtminstone göra en hyfsad fart. 2 timmar senare kunde Christer och Lena gå och lägga sig. Jag var säker på att vi förlorat många viktiga sjömil och att vi skulle förlora fler till vi packat om Parasilorn och hissat den. För att minimera förlorade sjömil hissade jag vår Messan Balooner. Lugnet spred sig över Amelit och snart skulle solen gå upp och en ny dag börja
Kaj vid pennan